innan arbetsintervju
Söndagsäventyr
Söndags äventyr och världens skitigaste jobb
Slutdestination hemma hos pappa och Susanne. Fundersama blev dem då vi kom förbi utan att ha ringt före och med rosiga kinder och ryggsäck. De tyckte vi var galna men bjöd oss på super god middag, köttfärslimpa med ny plockade kantareller och potatis. Mums! Sen var pappa snäll och skjutsade hem oss för 5 timmars till gående lockade inte särskilt mycket, haha!
Idag är jag öm under fötterna vill jag lova men jag kan inte sluta le. Känner mig mycket nöjd och tillfreds med mig själv helt enkelt.
I förrgår kväll kom Ric hit efter jobbet. Vi käkade pannkakor med glass, grädde och jordgubbssylt. Snackade politik och den nya regeringens påverkningar och om världens skitigaste jobb.
Ric är imponerad över ett program som visas på Discovery Channel där en man, Mike Rowe, provar på världens skitigaste jobb. Som tittare får man följa honom då han testar jobb som kloakinspektör, insimination på feta kalkoner, insektsutrotare mm. Vi disskuterade vilket jobb som måste vara det äckligaste...och jag kom såklart med det smartaste alternativet. Och det måste ju vara Mike Rowes jobb...att åka från skit jobb till skit jobb. Det må väl ändå vara det värsta och äckligaste jobbet någonsin!? Ric håller iaf med mig :0D
//Lie
LOVE UP NORTH
Hade bokat bord på Mezoyo, en grekisk restaurang här i stan. Otroligt fin och inbjudande restaurang med ett stort akvarium längs ena väggen, där färgglada fiskar som simmar runt fångar ens uppmärksamhet. Den super snygga inredningen och vattenfallet vid ingången skapar en lugn atmosfär. Upplägget på det fantastiska porslinet var vackert, men tyvärr kostade det mer än vad det smakade.
Därefter gick vi till Irish pub som ligger vägg i vägg med Mesoyo. Drack ett par öl, satt och surrade och hade riktigt trevligt innan vi begav oss till Preethis andra jobb, Stadshuset (www.stadshusetsundsvall.se).
Här är det nya events varje vecka. Förra helgen var jag där tillsammans med mamma Marina och svärmor Anki på modevisning som var toppen bra. Det roliga med Stadshuset är att de vågar prova nya saker och har något som tilltalar de allra flesta.
Denna kväll hade de förvandlat hela stadshuset, även den otroligt vackra spegelsalen, till en innomhusfestival som de döpt till LOVE UP NORTH. Det var mycket folk som besökt festivalen men jag har svårt att tro att det blev nån succe´ eftersom det kändes rätt glest mellan människorna. Men jag hoppas att de gör om det igen för roligt var det!
Nu till mindre glamorösa händelser...hänga tvätt nere i källaren... ;0)
//Lie
Du har rätt att aldrig acceptera diskriminering
Igår kväll var jag på kulturmagasinet och lyssnade på ett seminarium, om hatbrott och diskriminering mot hbt personer(homosexuella, bisexuella och transpersoner), som Röda korset anordnat i samarbete med RFSL (Riksförbundet för sexuellt likaberättigande).
"M" från RFSL Sundsvall (www.rfsl.se/sundsvall/) berättade om vad och hur de arbetar. Jag tycker de gör ett fantastiskt jobb med tanke på hur få som egentligen är engagerade.
Föredraget fick mig verkligen att tänka till. Det hör till vardagen att ständigt behöva komma ut.
Men är det då ett problem för mig, jag som lever öppet med min sexualitet. Svaret är Ja!
Jag och så många andra måste dagligen förklara vem jag är och vad jag är. Eftersom många människor bara antar att jag är på ett sätt... för enligt heteronormen bör jag vara på ett visst sätt. Och ja, det är jobbigt att behöva förklara och bekräfta den jag är.
Ett exempel: För ett par veckor sedan mötte jag en el försäljare på ett köpcentrum. Han presenterade företaget och pratade om elförbrukning mm. Jag fick papper och broschyrer som jag kunde ta hem och läsa tillsammans med min man. Nu menade han säkert inget illa med det. Men att han bara antog att jag lever på ett särskilt sätt är ganska oprofessionellt och kan upplevas som kränkande.
Sen kan jag väl för tusan bestämma själv vilken elleverantör jag vill ha även fast jag är kvinna!
Samma sak kan även hända i värre situationer. Om min flickvän blir allvarligt sjuk eller råkar ut för en olycka kan jag bli nekad på sjukhuset eftersom "bara anhöriga eller hennes man får komma in". Hur skruvat är inte de?!
Bland det värsta jag varit med om var då min syster blev diskriminerad av sina klasskompisar. Några av dem vägrade dela samma omklädningsrum och dusch som henne eftersom hennes storasyster, jag, lever öppet som homosexuell och de trodde att det kunde smitta av sig på henne. Fördomar byggd av rädslor och okunskap som jag ser som fruktansvärt diskriminerande. Jag hoppas de vet bättre idag.
"Köp förlovningsringar idag, betala för hans få hennes på köpet", är ett erbjudande som kan upplevas som väldigt kränkande. Om det inte finns nån han i förhållandet då, hur blir det då? Bästa och billigast måste ju vara för två killar som vill föreviga sin kärlek i ett sånt sammanhang ;0)
"Varför klär du dig som en kille fast du är tjej"? Är en vanlig frågeställning. Nu råkar inte jag ut för den så ofta eftersom jag älskar att klä mig i både klänning, kjol, pärlor och sockersöta toppar. Men för dem som inte gör det är de inte lika lätt. Varför ska det behöva vara så komplicerat att bara få vara den man är, så som man känner att man vill vara, inombords. Nä... då kommer frågor som "vill du vara en kille egentligen, eftersom du klär dig som en och/eller beter dig som en kille. Somliga vill kanske det, andra kanske är nöjda över hur dem är. Men vill inte ha dessa dumma frågor uppkörda i ansiktet hela tiden. Är det inte bra nog att man själv väljer hur man vill vara.
Diskriminering har många ansikten och vi stöter på fördomar överallt.
På ett jobb jag hade förut bad de oss, personalen, att "hålla ett extra öga på" då romer kom in i butiken. De ville att vi skulle gå efter dem, lite försiktigt och osynligt för att se om de stoppade något under kjolen. Jag totalvägrade detta! Senare inne i personalrummet drogs en diskussion igång och några pratade väldigt kränkande om detta folkslag. Jag blev så upprörd och sade emot dem. Då blev de irriterade på mig för att jag vägrade se deras sanningen. Jag sa då att jag minnsan kom från en sådan familj och det fick dem att tystna. Nu ljög jag visserligen och ljuga ska man heller inte göra. Men, det har kunnat varit sanning.
Det är en mänsklig rättighet att inte bli diskriminerad! Jag säger bara: Våga vägra att aldrig bli diskriminerad.
Nu ska jag iväg på en arbetsintervju. Presentera mig själv på bästa möjliga sätt och vem vet... kanske komma ut ur garderoben...ännu en gång. Wish me good luck!
//Lie
